Helt ärligt, jag är nog en person som nästan aldrig skulle ge upp hoppet om något. Det är viktigt tycker jag, att man i sitt eget huvud aldrig ger upp, man kämpar för det man vill nå, sina MÅL, drömmar & allt. Som när Doris var halt, varje återbesök hos veterinären var liksom, NU är hon frisk eller på bättringsvägen, attans, hon är inte frisk, men det gör inget för hon är frisk nästa gång. Så tänkte jag VARJE gång. Med Gringo fick vi tyvärr ge upp, han hade en stark nervskada & vi hade aldrig haft råd med en j*vligt dyr operation. Men vi höll på länge. Jag var krossad efter det, men jag gick vidare samtidigt som jag ALDRIG kommer släppa ut honom från mitt hjärta. 

 

Så samtidigt som man inte får ge upp hoppet om vad man vill ska hända, måste man resonera, VAD är det bästa nu? VAD bör man göra? Doris är frisk igen, Gringo hade inte blivit helt frisk igen, han har det toppen på de gröna ängarna tillsammans med gamla vännen Klara- Bella.

 

Detta är konstigt, jag vet. Egentligen fattar jag inte vad jag själv skriver, det är min hjärna & fingrar som bara skriver ut tankar, tankar som nog ingen kan förstå. Jag har så mycket i mitt huvud, SÅ mycket tankar, men som inte kommer ut. De vill stanna där inne, jag vill ha dem för mig själv antar jag. Samtidigt som jag delar med mig om mycket så har jag 83432774 mer saker för mig själv i huvudet.

 

LOVA mig att NI aldrig ger upp, våga ha din egen tanke & kämpa för vad du vill uppnå eller vad man nu vill!

Saker som att man vill hoppa SM en vacker dag, lägg upp små mål hela tiden med det STÖRSTA målet sist, som då t.ex kan vara att rida SM. Jag lovar dig, kämpar du för att nå småmålen så når du det största oxå tillslut!

 

Virrig, vet, men DETTA är tankar som jag låtit mig dela med till er