Gringo fick jag 25 april 2010. Alltså för två år sedan. När jag såg honom på annonsen på hästnet var jag först väldigt osäker, mamma var den som tyckte han såg perfekt ut. Men vi åkte och provred honom. Han stod då uppe i dalarna. När jag först klev in i rdhuset såg jag två hästar, en brun med bläs som hade riktig gosebjörn päls och kompisen som var en fux med bläs. Tyckte att gringo var gullig som tusan ock älskade honom direkt. När jag hoppade upp kändes det säkert. Men jag hade aldrig suttit på en häst med så mycket glädje. Han hade ont även då men älskade verkligen allt. Han drog som satan mot hinderna när jag hoppade och jag tyckte det var lite spännande.

 

Vi bestämmde att åka upp igen några dagar efter o testa rid ut. Då fick JAG göra iordning honom och allt. Han kunde stå med helöppen boxdörr, utan grimma, med stalldörren öppen mitt framför honom och jag bara stod där och borstade, jag tyckte det var ett mirakel. Vi var då klara för att rida ut och jag tyckte det var jobbigt att han hoppade till hela tiden men vi bestämmde oss i allafall för att köpa honom. Kom dit, åt lite fika och körde hem igen, MEN med sveriges bästa c-ponny i bak i trailern. Jag var överlycklig. Men väldigt egoistisk, älskade honom så mycket och ville ha honom helt för mig själv.

 

Vi tränade och hade roligt och äntligen var det dags för pay & jump. Allt kändes 100% bra. Men jag var superliten och kunde inte rida honom ordentligt. Tyckte han hoppade konstigt osv. Fick ett stopp på pay & jumpen och han skenade med mig på ryggen tillbaka till utgången. Kom igen och han hoppade. Sen så fortsatte vi träna, åka på ridläger och vi lärde känna varann mer och mer. Han hade inte nån större respekt för mig utan tyckte jag var en liten myra att trampa på. Så jag började kolla på dem som hade samma problem på ponnyakuten och gjorde samma sak. Blev bättre och bättre (tack tobbe larsson...) Så sen, äntligen åkte vi ut på lite hopptävlingar, hade en rosett med mig hem VARJE gång. Åkte ut på dressyrtävlingar där det inte gick lika bra tyvärr. Men han fortsatte leverera på hoppbanan och tillslut hade vi vunnit ekohus cupen.

 

Vi flyttade till ett annat stall och fortsatte tävla o träna, han fortsatte plocka rosetter gång på gång. TILLS vi anmälde oss till en tävling i storbyn. Felfri i första, rosett och plankett på det. Med i andra klassen vägrade vi ut oss i omhoppningen. Vilket inte alls var likt Gringo, han stannar ALDRIG. Tårarna rann ner för kinden när jag kom ut från banan. Vi åkte ham som vanligt och fortsatte rida som vanligt. Han blev latare och latare för varje gång. Tills flashan blev halt och vi passade på att åka in med gringo samtidigt. Han var då halt i båda haserna bak. Var halt i säkert 2 mån tills han och flashan blev friskförklarade. Vi satte igång dem, och bytte stall igen då stallchefen krånglade och vi orkade inte med mera.

 

Vi började hoppa litegrann. Och efter ett par skutt så orkade inte gringo mer medans flashan bara hoppade av glädje. Det var något fel igen. Vi åkte in på en hälsokontroll vilket slutade som hältutredning. Den halt tiden varjerade det mella att han var halt både fram, båda bak och diagonalt. Men han blev aldrig frisk. Så tillslut fanns det bara en sak att göra. Döma ut honom. MEN vi fick honom inte utdömd. Så ja han fick stå som goseponny bra länge istället. Vilket han tycker är såå tråkigt. Gringo vill ine bara stå. Han vill alltid göra något, han vill tävla, han vill hoppas och han vill ut i skogen. Men vi kunde inte göra sånt. Han stod och led i hagen. Sedan fick de flytta till bälinge på sommarbete. Gringo var lycklig med två damer och gräs. Men inte lycklig som i lycklig. Han villa ha uppmärksamhet.

 

Gringos och min relation ökades stort för varje månad, varje vecka och varje dag. Nu är våran relation så himla stark att inget kan ta den ifrån oss. Jag och gringo är så jäkla nära man kan bli.Jag älskar honom verkligen med hela mitt hjärta och hela min kropp. Han är det bästa jag har. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Sitter och gråter när jag skriver det här, gråter ordentligt.

 

Nu för ca 1 vecka sedan fick vi besked från försäkringsbolaget att gringo är utdömd. Han är borta på tisdag. IMORGON. Jag är helt förkrossad. Jag vill inte att dethär ska hända men måste veta att det är det bästa för honom. Jag vill att han ska veta en sak. Och det är att han är så älskad av så många och att jag aldrigt kommer att glömma honom. Han är min allra bästa vän. Jag älskar honom så otroligt mycket, mest i hela universum.

 

Jag och gringo har gått igenom eld och vatten ihop och inget kan ta vår kärlek ifrån oss. JAG ÄLSKAR DIG MISTER GRANGE.

 

Ässkade ponny. Jag älskar dig så mycket att det gör ont.