Ja, vart ska jag börja?

Han var alltid nyfiken på allt o ville veta vad man skulle göra. Var tittig ute i skogen o trodde det attakerade spöken bakifrån. Han hade väldigt kort steg och i slutet var han en riktig studsboll. Speciellt i galoppen, han blev studdsig pga av att han bara rörde benen, överkroppen rörde sig inte, han tyckte det gjorde för ont.

 

När han gick först när man red ut, då var allt jatteläskigt o han ville gå sist, men när han gick sist då skulle han gå först igen. Haha...

 

Han gjorde ALDRIG något dumt, skulle inte komma på tanken änns. Han var verkligen den snällaste ponny man kunde hitta. På de hela två åren jag  haft honom så hade jag bara ramlat av två seriösa avramlingar. Å det var av en anledning såklart.

 

Han var väldigt stark i munnen, men lyssnade ändå på ryttaren. Han lyssnade bäst om man använde sätet till att bromsa. Då stannade han direkt.

 

Han hade alltid koll på avstånd till hindret, kom aldrigt dåligt på. I börja när jag inte riktigt kunde rida honomordentligt, styrde jag bara på ett hinder o han hoppade. Sedan så lärde ag mig rida honom ordentligt och vi kunde få in ett bättre tempo än att springa runt som två dårar inne på banan. Han var ALLTID ärlig på hinder. ag litade till 100 % på honom.

 

Känslan när vi hade galopprace på stubben är helt utan ord. Det var en så härlig känsla. UNDERBAR.

 

Han hade aldrig problem med att kissa borta eller inför en hel flock med nya hästar. Han brukade alltid ställa sig framför ett hinder o pissa... Pisse nisse blev ett smeknamn till honom.

 

Han var även as kvick i benen. Rev typ aldrig ett hinder. Och han BJÖD alltid mot hindren. När man hoppade högt med honom fick man en mer kontrollerad galopp. Men när man hoppade en bana på 70-80 racade vi runt hela banan och kom felfritt på bästa tiden i mål.

 

I dressyren var han väldigt stel och ville inte gå i form riktigt. Han gick alltid i hög form. Och när man gorde halt så drog han upp huvudet i luften MEN om man stod stilla för länge, då sökte han sig neråt.

 

Han gorde fina skänkelvikningar och fram-bakdelsvändningar.

Han var som en soffa att rida barbacka på, skönare än doris nästan ;) Man kände sig så proffsig när man red honom, känsla. Finns så mycket mer jag kan berätta om honom men det är sånt som jag vill hålla för mig själv.

 

Jag visste precis hur man red gringo. Vet precis allt om honom, kännde honom utan och innan. Visste vart hans känsliga punkter var och var han var svag och var han var stark, vart han hade ont och ALLT. Man kan inte komma honom närmre än vad jag gjort. Och det vet jag till 110 %. Vårat band var så starkt att inte ens döden kan bryta det, och det har de inte gjort för jag känner att han fortfarande e hos mig ♥ Hoppas jag kan få ett lika starkt band med Doris oxå...

 

We where a team.